Nästan som på trots mot alla trender fortsätter Galerie Holm konsekvent att presentera en fri, målerisk konst som tar sin utgångspunkt i verkligheten. Turen är nu kommen till Torsten Erasmie och Ulla Ragnhild Johansson. Båda kan placeras in i förlängningen av den koloristiska Göteborgstraditionen, en tradition som aldrig tycks bli inaktuell.

De två konstnärernas främsta ambition är att visa oss att världen är vacker - trots allt, kanske. Deras motiv är välbekanta: utblickar över sommarfagra landskap och stilla havsbukter, av snö rentvättade vinterlandskap, skira vårlandskap, båtar i dis, vackra solnedgångar, frukt- och blomsterstilleben i fönsterkarmar osv. Det är motiv som folk i allmänhet tycker om men som naturligtvis kan anses som utslitna och ointressanta.

Här finns inget nytt. I mer än hundra år har konstnärerna gjort målningar av snarlik art, dvs från impressionismens epok - och när det gäller rena skisser kan man gå betydligt längre tillbaka i tiden. Vill man försvara arten behöver man idag bara ta till det nya men redan uttjatade ordet postmodernism - om den nu behöver försvaras. Kravet på originalitet subjektivitet osv gäller inte längre, och något nyskapande sägs inte vara möjligt i vårt postindustriella informationssamhälle.

Till synes obekymrade av denna postmodernism fortsätter Erasmie, Johansson och många andra konstnärer att ställa sig direkt framför de motiv de valt ut för att till andra förmedla sin "subjektiva" skönhetsupplevelse. Att mönstret för återgivandet är välbekant oroar varken dem eller större delen av publiken. Vad de skapar är ändå vackert!

Gunnar Bråhammar, Sydsvenska Dagbladet, 890819

Fler recensioner